Griftetalet:

Idag har vi samlats här i N-berg vackra kyrka, för att ta farväl av Alf. Hans tid här på jorden är över och platsen där han levt sitt liv är tom. Han finns inte mer och det gör ont, det smärtar oss. Jag tänker på den där scenen ur Ronja Rövardotter när den store starke rövarhövdingen Mattis förlorar sin vän och vapenbroder, Skalle-Per, och han utbrister: Han fattas mig, han fattas mig, han har ju funnits jämt..!

Så verkar det ha varit med Alf, han har liksom funnits jämt. Kanske inte som den som synts och hörts mest, men han har funnits där. Han har varit klippan, lugnet, som du skrev i dödsannonsen Josefin, men ändå haft glimten i ögat, och ett plirigt, varmt leende.

ja, här finns sorgen efter Alf, efter allt han fick betyda i era liv. Och jag tänker att ni som samlats här vid Alfs kista, ni har var och en era unika minnesbilder av honom. Det där som just ni delade och upplevde tillsammans. Kanske är det Alf med fiskespöet i hand som ni minns bäst? Fiskeutflykterna med varm choklad, limpmackor och kexchoklad i packningen? Eller så minns ni honom kanske uppflugen på motorcykeln? Det var ju ett intresse som han delade med er barn, det berättade ni för mig när vi sågs på Mariagården häromveckan. Hur Alf blev återfallsknutte på äldre dar! Man kan riktigt tänka sig hur han njöt av farten och av friheten på hojjen! Eller så minns ni Alf med spaden i jorden, i trädgården? Han hade erkänt gröna fingrar har ni berättat – och kanske var det synd att han inte blev trädgårdsmästare, med alla sina kunskaper? Ja, Alf hade många strängar på sin lyra? Han var en flink hantverkare också, så någon kanske minns honom bäst när han var i sitt esse vid snickarbänken, där han skapade sina alster till både hus och hem..?

Eller så minns man honom som körsångarvän, eller danspartner eller så minns man hur han sitter böjd över pianotangenterna, hur han slår an några toner..

Det är inte alla människor förunnat att ha ett sådant rikt liv – så många förmågor och gåvor. Och det är inte alla människor förunnat att vara omgiven av så mycket värme och kärlek som Alf fått vara. Våra samtal har präglats av detta, och också av omsorg och tacksamhet för allt det Alf fått betyda i era liv.

Ja, ni har alla era egna personliga minnen av Alf. Era små guldkorn av vardagsliv och gemenskap som ni delat med honom. Ta vara på dem, dela dem med varandra, så lever Alf vidare i era hjärtan, i säkert förvar som Josefin skrev i sin dikt. Och vi får hoppas och tro, rent av kännas oss säkra på att Alf, han har det alltigenom gott nu. Vi får tänka att hanfiskar i gryningen, i klara, vackra vattendrag och han påtar i sin trädgård där rosor aldrig dör och där allting står i evig blomning. Och i skymningen kliver han upp på sin motorcykel och far mot solnedgången, på säkra, mjukt krökta vägar, och han känner vinden i sitt ansikte och han känner friheten och kärleken. Han är i Gud. Och allt är gott.