Minnessidan för Kurt Fredriksson

F. 12/3 - 1928
D. 13/11 - 2013

Begravningsakt för Kurt Fredriksson

Inledningsmusik: Den signade dag / Musik från Malung

Hälsningsord av Komminister Christer Björk

Psalm 304: Lär mig du skog...

Griftetalet.

Bön: Herre vår Gud, du är livets källa. I dig är det som vi lever och rör oss och är till. Bevara oss i liv och död i din kärlek, och låt oss av nåd få gå in i ditt rike. Genom din son Jesus Kristus, vår herre.

Överlåtelsen

Bibelläsning: Ännu ser vi en gåtfull spegelbild, då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad, då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.

Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det blir långt, och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, som om vi flög bort

Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger Herren. Nej, så mycket som himmelen är högre än jorden, så mycket är också mina vägar högre än era vägar, och mina tankar högre än era tankar.

Begravningsmässa (sjungen bön)

Herrens bön: Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike;
ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden. vårt dagliga bröd giv oss idag;
och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse
utan fräls oss ifrån ondo. Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet.

Psalm 190: Bred dina vida vingar...

Avskedstagande (defileringsmusik: Visa från Dalarna)

Slutbön: Eviga vila giv honom Herre och låt ditt eviga ljus lysa för honom.

Herrens välsignelse

Avslutningsmusik: Tröstevisa / B. Andersson


Officiant: Komminister Christer Björk
Organist: Kantor Andreas Risberg

Blommor från

En sista hälsning. Tack för god vänskap.
Ingrid, Kjell med familj

En sista hälsning
Lennart och Hillevi, Barbro

En sista hälsning
Familjen Brandberg

Kramar från.
Perra och Janne med familjer

En sista hälsning
Familjen Molnar, Inger Eriksson

Skriv gärna en hälsning till minnet av Kurt

Musik som spelades under akten var:

Den signade dag

Psalm 304: Lär mig du skog...

Psalm 190: Bred dina vida vingar...


Visa från Dalarna

Tröstevisa

 

GRIFTETALET

Det berättas om den gamle judakonungen Hiskia, som mot slutet av sitt liv kände krafterna avta; Då vänder han sig till vår Herre och säger: ”Min boning flyttas, bärs bort som en herdes tält. Du rullar ihop mitt liv som en väv och skär ner mig från varpen”.

Orden finns bevarade hos profeten Jesajas (38:12).

Vävarens arbete är fyllt av tålamod. En i taget läggs trådarna på plats. Skytteln flyttas fram och åter, intill dess väven nått sin fullbordan. Men det är inte förrän den tas ned från varpen och bredes ut, som vi kan se det som skapats. Livsväven innehåller allt som utgör ett människoliv. Idag är det Kurt Fredrikssons väv som bredes ut. Vi ser den lille enköpingspojken som i geografiskt hänseende gjorde sin livsresa- från Svinnegarnsviken och de trakter där Joar Blå en gång hade sina revir- norrut mot Sala och slutligen till Norbergs bergslag där han skulle bygga sitt liv och sin gärning. Vi ser mötet med Dagmar hon som skulle bli hans livskamrat och mor till deras barn.
Så växlar bilden. Nu är det företagaren vi ser; åkaren Kurt som med sina bilar nötte vägarna fjärran och i vår närhet. Och jag förundras över tidens växlingar. Det står i psalmen: Tidevarv komma tidevarv försvinna, Släkten följa släktens gång.
Så växlar scenen ännu en gång; det är tider av oro och av sjukdom. Det är stunder då kroppens krafter säger ifrån; det är det nya hemmet på Gulsparvsvägen som bara blev en liten men ändå ljus nyans i hans livsväv.
Men låt oss återvända till judakonungen Hiskias sjukläger; han som likasom för en konversation med vår Herre och säger: ”Du rullar ihop mitt liv som en väv och skär ner mig från varpen.”

Vi skulle kunna sluta där; låta det bli livsvandrarens slutreflexion. Men sådan var inte Hiskia. Han hade modet att se längre och tillägger: Herren skall frälsa mig, och mina sånger skall vi då få spela i alla våra livsdagar, däruppe i Herrens hus”.

Detta är det hopp, med vilket vi begraver våra döda. Det hoppet låter vi följa Kurt Fredriksson på hans sista resa över de mörka djupen.
Vi tackar för hans liv och alla de spår han lämnat efter sig. Behåll det goda; behåll kärleken och se i tacksamhet på den strävan som präglat hans liv
.