Begravningsakt för Ulla Ringh

Musikstycken som spelades var:

Gymnopédie nr 1 / Satie

Svanen / Saint-Saens

Tröstevisa / B. Andersson


Officiant var Kia Ericsson


Dikter lästa vid Ulla Ringhs begravning

Jag vet var spindlarna spänna i vassen nät över vattnet,
var den skummande dagningen dallrar i den blommande ljungens skogar. Jag har räknat bäckarnas dammar
av korslagda, nerblåsta grenar, från kärrlandets mörkgula björkar – jag har sett var de unga uttrarna gå att jaga i grumliga vågor under lösa, gungande tuvor och gula, vaggande land.
Jag har känt det dunklaste dunkla, som lever och njuter och lider under gräsens flätade täcke, som kravlar och krälar och kryper
och fångar och dödar och äter och avlar och dör för att leva pånyttfött i kommande tider…. Jag vet alla vägar för vattnet där de nyfödda bäckarna mumla,
under mossornas multnande skogar, under böljande lövverk, som myllra av kvickbent och svartbrunt och maskvitt, som väntar på växande vingar
till soldans i berglandets vår.

Det visslar en bondtrygg stare, det skymtar en räv över mon det hoppar en jagad hare – jag trampar en mask med skon. Jag blev väckt av liv som larmar – jag har vaknat i vårens armar, och fast hungrig jag strängat min lyra bland alarnas droppande blom, är jag rusig av vårens yra, där jag går i min fattigdom……

Det gick en gammal odalmanoch sjöng på åkerjorden. Han bar en frökorg i sin hand och strödde mellan orden för livets början och livets slut sin nya fröskörd ut. Han gick från soluppgång till soluppgång. Det var den sista dagens morgon. Jag stod som harens unge, när han kom. Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång! Då tog han mig och satte mig i korgen och när jag somnat, började han gå. Döden tänkte jag mig så.

När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska.