Griftetal till Sointu Koukkula av äldste sonen, Brigadgeneral Ossi Koukkula


Vi har nu samlats här i skogskapellet för att ta ett sista farväl av Vår älskade Mamma, ”Mummi”, Svärmor, Syster och vår kära vän Sointu.

Idag- har så den dagen kommit då Sointu får lägga sig till sin sista vila i famnen hos sin käresta make och livskamrat Pentti. För att hedra hennes minne men även för att vi skall påminnas om hennes delaktighet i våra liv så skall jag försöka att ge en kort tillbakablick över Sointus livsresa.

Sointu har ett ihärdigt, innehållsrikt och långt liv bakom sig. Hon har på ett omsorgsfullt sätt haft förmågan att balansera sitt liv och sin tillvaro dels till den djupa kärleken för sin födelseort Merijärvi i Finland och kärleken till sin hemort Fagersta i Sverige.

Vi barn, barnbarn, barnbarnsbarn, syskon, släktingar och vänner som varit med på vår Mammas-Mummis-Sointus livsresa kommer nu - och för alltid- att sakna en varm, öppen och omsorgsfull famn att luta oss emot, samt ett alltid välkommande hem att besöka.

Hennes dagliga omsorg om familjen, släktingar, och vänner finns inte längre. Sointu har inte bara varit mamma åt sina egna barn utan även varit ”mamma” åt många, många fler under sin livsresa.

För nästan exakt 56 år sedan bestämde sig Sointu tillsammans med sin käresta Pentti och barnen Ossi (6år), Pasi (3år)och Saija (6mån) att flytta från kära Merijärvi i Finland - till Sverige.

Bristen på arbeten i Finland var den främsta orsaken som gjorde att de beslutade sig för att pröva lyckan i grannlandet Sverige. Den allra första boplatsen i Sverige blev Larsbo i Söderbärke kommun.

Här började ett helt nytt liv som hemmahustru till en skogsarbetare - samt att uppfostra 3 barn i ett nytt land.

Under de följande åren i Larsbo – Björkberget - Holmsjön och Saxe så blev Sointu och Penttis hem även en uppskattad samlingsplats för övriga släkt och vänner främst från Finland. Penttis yngre bröder (Kosti och Kauko) fick såväl husrum och omsorg samt en ”mammas” uppfostran av Sointu.

För de egna föräldrarna - och syskonen (Aaro, Ellen, Viena Martti, Pertti och Risto, blev Sointus och Penttis hem en gemensam samlingsplats och matplats och även en ”sauna-plats” under dessa år.

Kvar i Finland lämnade Sointu och Pentti bland annat sitt nybyggda hus VESALA. Varje sommar så hade dom alltid bråttom att få komma iväg till sitt kära VESALA och till Merijärvi - där de som 18 och 19 åringar hade träffat varandra och två år därefter gift sig år 1952.

Många- många, är vi som nu under resten av våra liv kommer att bära med oss våra alldeles egna sommarminnen från besöken hos Mummi - eller hos Sointu och Pentti - i VESALA.

Sointu var den äldste av 7 syskon. Redan i unga år fick hon ta ett stort ansvar för sina yngre syskon och för deras hem Kumpula i Merijärvi. Under krigsåren 1939-1945 så var pappa Väinö vid krigsfronten och då fick Sointu sköta sina yngre syskon och hjälpa mamma Aino i hemmet.

Sointu engagerade sig även som ”Pikkulotta” – Flicklotta- under krigsåren. Hon hjälpte till att sticka strumpor och vantar och att baka bröd till soldaterna vid fronten. Här kom hon även tidigt i kontakt med döden. Som ”Pikkulotta” ingick det att bilda hedersvakt när stupade unga soldater skulle begravas i hjältegraven.

För varje soldat som begravdes så sjöng man sången "Oi Kallis Suomenmaa” O dyra fosterland. När hon senare som vuxen hörde denna sång så rös hon varje gång. Dels för att hon påmindes om hur kallt det var att stå där som liten 10-årig flicka - med dåliga kläder- men framförallt det sorgliga runt en begravning när en ung människa mist livet.

I början på 1970-talet så började en ny epok i Sointus liv. Familjen flyttade till Fagersta och Sointu började år 1973 att yrkesarbeta på SECO med slipning av hårdmetallprodukter.

Året efter att hon börjat yrkesarbeta får hon beskedet att hon nu nyss fyllda 43 år skall bli farmor och få det första barnbarnet. Därefter har hon först av alla fått besked om ytterligare 4 barnbarns och 9 barnbarnsbarns tillkomst.

Det blev drygt 17 år på SECO med många nya vänner och bekantskaper. Under åren i Fagersta så har Sointu engagerat sig i olika kulturella föreningar.



För sina kulturella gärningar tilldelades hon ett flertal utmärkelser, bl.a. Fagersta kommuns kulturstipendium. Hon var en omtyckt estradör, komiker och diktläsare i Finska föreningen och Finska pensionärsföreningens olika sammankomster. Det är många som vid deras sammankomster har skrattat åt hennes olika rollfigurer. Under några år så var hon även jympaledare för äldre finska pensionärer.

1997 ändrades livsförhållandena drastiskt då maken och kärestan Pentti gick bort efter några års sjukdom. Efter Penttis bortgång så fortsatte Sointu att vara engagerad i flera olika aktiviteter. Stillheten och rofylldheten fann hon i sin lägenhet på Dalavägen och i VESALA på somrarna. Längtan efter att åter få komma tillsammans med Pentti igen gick dock aldrig över.

För några år sedan fick hon besked av att hon hade fått en sakta växande tumör i hjärnan. Hon bestämde sig för att tumören skulle vara kvar och försöka leva livet tillsammans med den. Tumören fick namnet UNO. Efter en tålmodig kamp mot UNO så tog till sist kraft och ork slut.

Nu har så den dagen kommit då vår älskade Mamma- Mummi och kära vän Sointu åter får lägga sig tillsammans med Pentti igen. Vi kommer för alltid att minns henne med djup vördnad och stor tacksamhet. Utan hennes stöd, uppmuntran och engagemang hade allas våra liv sett annorlunda ut idag.

Det kommer inte längre att komma en liten födelsedagspresent eller stickad strumpa i julklapp från Mummi längre.



Vi har ingen Mummi eller Sointu att besöka i Fagersta eller i Vesala längre. Jag kommer nu att avsluta griftetalet med att läsa en av de många dikter som vår Mamma och Mummi och kära vän Sointu skrivit.




Kom till mig när jag saknar dig
Kom till mig på kvällen när ensamheten känns tung
Kom på drömmens skimrande bro då min längtan blir för stor
Ta min hand då när jag har det svårt
Och när jag dig till mötes gå tag emot mig då.


Tule Luokseni silloin kun minulla ikävä on
Tule lähelle illoin kun yksin oon
Unen purppura siltaa pitkin tule kun kaipu on lohduton
Pidä kädestä kiini silloin kun minulla vaikeinta on
Ja luokses kun tulen- milloin, ole minua vastasssa silloin.